Doftat på blommor och gått i bikini mest hela dan, trala la la laaaa. Får många frågor om dessa solisar – som jag har i femtioelva färger. De är från Gucci och modellen heter 3188. Jag har några som är äkta (dyyyra) och några som är kopior från charterresor (ca 50 kr)
Hej hej på er!
Men hallååå vilket häääärligt väder här hemma, tjohoooooo, många långa bokstäver där 🙂 Nu snackar vi semestervärme. Så varmt så jag pallade inte ens vara ute mitt på dan utan städade köket istället. Och ni som känner mig irl vet att det värsta jag vet är att diska och att städa och att missa solen. Så då kan ni kanske ana värmen 🙂 Sebbe slog sig ner inomhus under ett paraply för att skugga sig lite..
Sova middagslur i sitt rum var inte att tänka på, usch så klibbigt sa han, och försökte ta sig en tupplur i en av dynlådorna på altanen där det var svalt och skönt, haha. Somnade dock aldrig så humöret var därefter sen..
I bland tror jag allvarligt att det inte finns några småttingar som kan gnälla, trilskas, bråka, kivas, skrika, yla, tjuvnypas, vråla och gasta som våra (rara) barn?? De hörs överallt, lyssnar inte för fem öre och skriiiiiiiker, vare sig de är glada eller arga. Suck! De ser kanske fromma ut på bild men de är minst sagt livliga 🙂 På gott och ont. Älskar deras sociala spontana spralliga orädda sidor men i bland går den där ljudvolymen mig på nerverna. Och aldrig är de still. Säger man ”Spring inte” så springer de i väg ännu snabbare. ”Ta inte på något i affären” då pillar de på prick allt. ”Det här är ingen lekplats” då klättrar de på allt.. Gah!! Snälla, nån som känner igen sig??? I alla bloggar jag läser så är allt gulligull och rosenskimmer och världens mest väluppfostrade vattenkammade barn figurerar och jag om nån vet ju att man inte ska tro att en blogg visar hela bilden, men det kanske är så? Jag älskar mina barn till döds men i bland har man lust att stänga in sig på sitt rum och inte komma ut på hela dan. (Men då hade de ju varit halvvägs till Kina.. ) Men det får man kanske inte säga 🙂
Men nu, nu SKA jag stänga in mig på mitt rum och lyssna på ljudbok (Sagan om isfolket – bok 5) tills jag somnar.
Kram och god natt!
Hahaha!!!! Så år det för oss flesta barn familjer 🙂
Mina är snart 8 och 12 och tycker att de börjar bli stora! Men det hjälper inte 😉 kram!!
Underbart sommarväder det varit idag :). Haha jag förstår PRECIS vad du menar, jag har 3 tjejer på 8,8,10 år som hörs på HELA gatan,bråkar,skvallrar,skriker i både argt & glatt tillstånd PUH!!! Men dom är söta när dom sover 😉
Tro mig, de allra flesta barnen är så! Det finns blyga, tysta och lydiga barn också, men de är inte många! 😉 har en bebis och en tre åring och den sistnämnda lyssnar inte och är väldigt högljudd också! Jag blur galen och det spelar ingen roll hur många ggr man ber honom att inre skrika rakt ut! Gah! Man är ju totalt slut i ens arma huvud varje kväll när de hm. . Äntligen somnar ( så får man säkert heller inte säga om sina barn) 😉
Hihi…visst kan man bli galen på sin röst ibland som tjatar och tjatar. Nu är jag dock en av dom som fått lugna, blyga barn-men inte roligt jämt det heller. Men hemma kan dom däremot leva rövare. Jag brukar tänka att det är bättre att ta en ”fajt” och vinna den, än att tjata skallen av sig och bara bli trött på sin röst.
Älskar att du är ärlig och inte målar upp nån slags fasad. Vem tusan blir inte matt av att ta hand om två barn-det går ju liksom i ett oavsett om dom e framåt eller inte. Man kan ju inte ens avsluta en mening utan att bli avbruten :). Men såklart, skulle man aldrig vilja byta bort det…dom små rackarna är ju ändå det bästa som hänt!
Haha underbart att höra och NEJ det är inte bara era barn!
Vi har en kille på 5, tjej på snart 2 och jisses… inte konstigt att de grå håren poppar upp! Älskar de innerligt och de är det absolut bästa som hänt men jisses vad trött man kan bli
Hahaha blir (förlåt) så glad att höra att det finns fler som oss. Här får man stänga altandörren typ 100 ggr per dag
*Räcker upp handen* och skriker LIKA HÄR!!!
Det är ordet INTE som triggar dem. Pröva att säga det du inte vill att de ska göra på ett annat sätt. Ex: Nu springer du, ska du göra det inne? Ska man leka här? Osv, det brukar funka tycker jag. Annars låter väl dina barn som barn är mest tycker jag
Häääärligt att höra! Min är likadan, ibland vill jag slita av mig håret eller typ ta in på hotell bara för att få andas lite. Haha. Men så är hon ju världens bästa med, så klart. 🙂
Samma lika här! Jag har dock bara ett barn, men det räcker gott och väl för mig. Hon är en del av mig på gott och ont, har ärvt sitt humör från mig. Så vi fightas och det skriks och ibland undrar jag om hon på riktigt inte förstår vad jag säger. Ljudvolymen är som sagt hög oavsett sinnesstämning.
Det är verkligen som det sägs; att barn inte hör ordet INTE i en mening.
Men härligt att höra skrattet när hon leker och få pussar innan hon trampar iväg på sin cykel.
Ska vara ungefär lika bra väder imorgon. Vill inte sitta på ett kontor 🙁
Kram
Haha vilket underbart inlägg. Mina barn är likadana och svaret på frågan om andra bloggares barn är mer väluppfostrade än andra är NEJ. En bloggare bor med sin son i samma område som mig och ser man till de i lekparken (vilket inte är så ofta) så tjoar han och gapar minst lika mycket som andra barn. MAMMA KOM, HJÄLP MIG. Haha är kanske därför man inte ser till dem så ofta, det gäller ju att upprätthålla fasaden. Hehe! Kram
Jag kan inte mer än hålla med jag har två grabbar båda med ADHD, jag behöver nog inte säga mer. Allt har gått i maxhastighet men ljudnivån har alltid varit låg men inte aktiviteten. Nu är de 17 och 20 och så lugna och fina. Mina stora hjärtan. Önskar dem allt gott i livet med sina svårigheter allt är inte lätt.
Tack för dom orden! 🙂 tycker också man bara läser att allt är så bra i bloggar o ingen som har trotsiga barn. Min sambo tycker jag ska sluta läsa bloggar. 😉 har en nyfödd o en 3,5 åring här hemma o sen lillebror föddes har ljudnivån o Trotsen blivit så mycket värre. Kommer några härliga lugna stunder också då vi faktiskt kan prata o ååå vad härligt det är. 🙂 men visst är det intensivt med ständig hög ljudnivå. Det är tur dom är så söta dom små liven. 😉 haha
Har en 6-årig tjej och en 4-årig kille och det är fullt ös hela dagarna! Ena sekunden vänner, nästa sekund som hund och katt! Ljudnivån är precis som du säger HÖG, både när de är glada, ledsna eller arga:)
Mina killar är idag 20 & 21 år. När dom var små var dom som änglar, lyssnade och var rara mot varandra. Så klart dom var livliga som killar kan va men eftersom dom lyssnade var det helt okej! SEN kom tonåren, majj gadd, där fick jag! Hela tonårsperioden, med en rivstart i 7:an, har varit hysterisk. Vi har gått igenom ALLT med råge. Jag sov aldrig, alltid orolig, skolan ringde varje dag, nattvandring…you name it!
Så…förmodligen får man igen för de lugna barnåren i tonåren istället
:-/
Har två killar på 4 och 7 år som är överallt och ingenstans, sen låter det konstant från dem!! Kände verkligen igen mig i din blogg idag!!
Låter som hemma hos oss! Har en sexårig tjej och en treårig kille. De kan vara så gulliga med varandra men däremellan så bråkar dom om allt. Och ljudnivån ska vi inte prata om. Som du säger så spelar det ingen roll om dom är glada eller arga, skrika ska dom göra. Jag hoppas det är en (kort) period som snart är över. Lever på hoppet 🙂
Äntligen någon som vågar… Så härligt att höra (även om man vet att det är så) att andra barn också kan!!
Kram och tack för en superblogg!!
Exakt samma här hemma, så jag tror det är så i vissa åldrar. Upprepar för mig själv att det är en fas som kommer att gå över (för någon gång gör den väl det?!) när de kivas och vrålar som värst 😉
Jag tror att det är så i de allra flesta familjer. Bara läsa bloggar ger ingen rättvis del av livet. Till och med din egen blogg kan nog ses som ”perfekt” ibland… Ta inte illa upp, men man vill nog visa fina bilder av sitt hem och sina barn hellre än att visa dammråttor och syskonbråk. Helt förståeligt. Jag tycker att det är sunt att sno lite egentid och bara stänga in sig. Man KAN inte vara tillgänglig för man och barn precis hela tiden. Lite andrum behöver alla. Mina egna barn är nu 7 och 9 år och börjar få lite av eget liv. Händer emellanåt att de båda är borta hos kompisar/ute i byn och cyklar etc och då sitter man där och andas. Och undrar vart ljudvolymen tog vägen… 🙂 Njut av dina barn men även av dig själv! Utan dåligt samvete!
Åh det här behövde jag idag!
Hade en sådan morgon idag att jag funderade på att gå tillbaka hem och bara lägga mig. Instämmer med en av kommentarer ovan – undrar jag om de inte förstår vad jag säger?
Känner igen mig i det du skriver. Har en treåring och en på fem. Ena stunden är de så kärleksfulla sedan kan de helt plötsligt ryka hop. Jag orkar inte höra min egen röst längre som upprepar saker femhundrasjuttio gånger och mer om dan. Det konstigaste är att inget går in, hur mycket jag än tjatar. När jag är själv ANDAS jag in tystnaden och fyller hela själen med den.
Underbart att höra Victoria! Håller helt med dig om att dom flesta bloggare beskriver tillvaron med barnen som att sväva på rosa moln hela tiden. Din blogg känns ÄKTA och jag tror att ALLA föräldrar känner så mer eller mindre.
Och PUH jag har en 2 ½ åring och en 3 ½ åring (1 år emellan ja) och dagarna är riktigt intensiva från morgon till kväll. Tjat och bråk och skrik, skönt att höra att det inte bara är mina som är ”högljudda” =)
Å vilket härligt befriande inlägg! Känner SÅ igen mig! Har en son som är lika gammal som din Sebastian och han är såklart världens underbaraste lille kille som jag älskar över allt annat, MEN för tillfället är det fajter varje dag om kläder, mat, vad man får och inte får osv osv…
Vad jag har funderat mycket på och som jag ibland undrat om vi är ensamma om är detta med att gå på restaurang. För tillfället är det näst intill omöjligt! Han sitter still MAX 5 minuter och sedan är han uppe och springer. Det är helt omöjligt att få honom att sitta, även om man tar med t ex IPAD. Hur har ni andra det?? Kan ni gå på restaurang med era 3- åringar?
Jag är noga med uppfostran, hur man beter sig, bordsskick mm, men ändå lyssnar han inte…. vi var ute med vänner och åt för ett tag sedan och deras lilla tjej som är 3,5 år satt som ett LJUS och ritade HELA middagen och jag var i chock! Hur får man barnen att sitta still? Är det skillnad på tjejer och killar i detta fall? Sitter Sebastian still på restaurang Victoria?
Dela gärna med er! Kanske är det bara att inse att just nu går det inte att gå ut och äta.
Åh då är jag inte ensam;)! Min dotter 11år och son på 9år vet precis hur de ska trigga upp varandra… Jag försöker behålla lugnet och djupandas haha…men inte lätt alltid…ljudnivån ja … Undra vad grannar tänker ibland… Det bästa som finns men ibland de jobbigaste med.. Säkert kommer man sakna bråken när de flyttar ut en vacker dag!;)
Haha känner så igen det du skriver! Älskar min 6 årings spontanitet och oräddhet men ibland blir det bara för intensivt! Härligt att du delar med dig på bloggen! Får så mycket inspiration om mat, inredning och kläder – hittar alltid guldkorn i vardagen hos dig!
Vår dotter är inte så vild och skrikig, men har heller aldrig varit det. Hon sticker inte ifrån oss och hittar inte på så mycket bus, men alla barn är ju olika.
Vår dotter har en livlig fantasi och leker fantasilekar och ff vid snart 5 år så är geggamoja urkul!
Tycker också att det är lite jobbigt när de ska skrika istället för att prata så det jobbar vi mycket på och det gör dem på dagis också vet jag.. så där är ljudnivån inte så hög som på andra dagis..
Som sagt vi vuxna är olika och det är våra barn också:)
Självklart är alla barn olika! Min dotter (4 år) har oxå mycket spring i benen men precis som sin mamma gillar hon att pyssla så det ritas mycket och läses böcker. Hon kan sitta en bra stund med surfplattan oxå utan att bli rastlös eller stissig. Sen är det idag oerhört mycket lugnare och mysigare än vad det var för något år sedan. Och det beror nog väldigt mycket mer på mig än på min dotter, tror att jag har lärt mig så mycket kring beteende, behov och mönster som gör att hon mår bättre helt enkelt. Jag har min mamma att tacka för så oerhört mycket klokskap men att jag och min dotter har en sån väldigt mycket bättre relation idag är faktiskt Petra Krantz Lindgrens förtjänst. Den kvinnan öppnade mina ögon för ett helt annat typ av föräldraskap (än det jag liksom per automatik fick från min barndom). Känns så fantiskt bra ända in i själen när jag ser hur mitt förändrade föräldraskap gör att hon växer och princip ler från attt hon vaknar tills hon somnar! Hon är tillfreds med livet och det gör så fantastiskt att kunna bidra till det på ett aktivt sätt! Jag menar absolut inte inte att ge någon dåligt samvete, utan vill bara på något sätt berätta hur tacksam jag är för att jag lyckades lägga om kurs, från tjat och kamp till förståelse, behovstänkt och ett personligt språk. Så små förändringar som gett sån fantastisk utdelning. 🙂
Handen upp även här.
Har en (snart) fyraåring å en sexåring.
Ett evigt krigande å bråkande å skrikande här också.
Jag blir blir trött på å höra min egen röst å undrar vad grannarna tänker här.
Tack å lov glömmer man fort å jag slutar åtminstone aldrig försöka å rätt som det är(som en dag förra veckan) går det att äta lunchbuffé med dem på resturang..?! 🙂 å då får man helt ny energi i det ständiga kaoset! 🙂
Kram på dej! <3
Min med! En femårig tjej och en kille född en månad innan Sebbe. De är precis likadana och stunderna de är lugna snälla är så få att jag knappt hinner med att uppmärksamma dem. Lyssnar inte för fem öre och som jag skriker på dem ibland tror jag att grannarna snart ringer Soc. Har vänner med exakt samma problem och vi konstaterar alltid att det är så skönt att höra att man inte är ensam!
Sedan funderar vi också på varför barn idag inte lyssnar, eller beter sig som man vill och vi minns att bara en viss blick från våra mammor (än idag!) gjorde oss skraja 😉
Kram kram!
Ha ha ha känner igen det så väl. Har en flicka som blir 5 i sommar och en pojke som är 1 år och det är tuff lek eller kiv hela dagarna. Ska mm iväg så kan de väl uppföra sig men när det är dags att åka hem så springer man åt annat håll och trilskas på alla sätt, eller bara inte lyssnar! Skönt att höra att du som verkar ha en underbar familj också har lite fläckar på solen hoppas du inte tar det på fel sätt. Tycker det är roligt och följa dig.
Kram Sara
För er som är trött på att tjata kanske den här artikeln kan ge lite ny input? 🙂
”Är barn möjligen lite trögfattade?!”
http://petrakrantzlindgren.se/2014/03/25/ar-barn-mojligen-lite-trogfattade/
Hi hi du är så go och härlig! Jag har bara ett barn han är nu 13 år. Men jag var helt ensam med honom i många år. Och uppfostran har bara jag varit ansvarig för. Bor med en man som inte är hans pappa därför denna uppgörelse 🙂 Han har alltid varit busig och KLÄTTRAT på allt han har dock lyssnat på mig för det mesta men som han PRATAT!!! Och gör det än. Ibland måste jag säga att jag orkar inte höra mer nu eller prata. Hur elakt det kanske än är så ibland så orkar jag inte bara. Super trött efter jobbet och så kommer man hem till det tjattret! Ja du lär inte vara ensam om ert tillstånd men skönt när du skriver om det. Tror många känner glädje och lätthet om att man inte är ensam och att gör ett super bra jobb ändå som förälder!!!! Viktigt att visa att livet inte är som i alla glam bloggar. Nu tycker jag ändå om att läsa glam och glamor bloggar där allt är rosa skimrande tycker inte på något sätt att det är fel! Älskar dom!!! men tycker ändå om att läsa om lite verklighet ibland!
Stor mega kram till dig! Du har en underbar blogg och du verkar vara en underbar och fin person.
Kram <3
Låter precis som alla andra barn! 😀 Lite det som är charmen med dem! 😉
Ett tips jag fått lära mig under min pågående förskollärarautbildning är att inte säga inte till barn. De ”hör” inte ordet inte helt enkelt. 😉
Ibland fungerar det med att omformulera ”du får inte springa inne” till exempelvis ”springa det får du göra ute, här inne går man”.. 🙂
Vill absolut inte komma med någon pekpinne men det tipsen har verkligen hjälpt mig när jag jobbat med barn och jag känner mig mindre tjatig då också 😀
Oj oj… långt från ensam! Det var som att läsa om mina tjejer.. 3,5 och 6 år gamla! Älskar dom till döds men de kan verkligen göra mig gråhårig!!!!! Och vet precis vilka knappar de ska trycka på för att få igång varandra…
Vilket befriande inlägg och hög igenkänningsfaktor! Mina barn är 7,5 , 5 och 3,5 år och det är fullt ös här mest hela tiden. Mellankillen är det full rulle med och pratar högt och har svårt att lyssna,, samtidigt är han ju världens underbaraste grabb 🙂
kram
Du är inte ensam!! 😉 har en liten kille på fyra år som inte lyssnar! Jo på det han vill!! Jag känner mig som den tjatigaste mamman! Kram
Nej verkligen inget gulligull, min kan vara så gnällig och jobbig ibland att jag vill kasta mig ut genom fönstret! Han är allt annat än lugnet själv och ska undersöka allt! Som sagt allt är på gott & ont 🙂 Du är verkligen inte ensam, det är bara inte lika roligt att skriva om det i bloggen som visa upp lite fina bilder ur vardagen 🙂
kram på dig
http://www.daniellarosengrip.se
Ser att hon redan nämnts men PETRA KRANZ LINDGREN är verkligen fantastisk. Läs hennes inlägg om föräldraskap – det är mkt väl använd tid som verkligen FÖRÄNDRAR! Det är värt allt när det är go stämning och hela familjen mår bra.
Att tydligt uttrycka ett önskat beteende ist för ”spring inte!” fungerar så mkt bättre. Det är iaf mina erfarenheter både privat och på jobbet m andras barn.
Vi kämpar på – för våra älskade barns skull!
Du är INTE ensam Victoria! Jag har två pojkar, 5 och 3 år och de är så högljudda att jag vid mer än ett tillfälle bett om hörselkontroll för att säkerställa att dom inte har hörselproblem.
I Stockholm finns det något som heter ”ABC, alla barn i centrum”, man får lära sig massa tips och knep. Däremot är det fortfarande ingen som hjälpt mig att hitta ljudkontrollen på barnen 😉