Del 2 (läs första delen i inlägget innan)
Jag fick en panikångestattack! Mådde så dåligt. Hjärnan bara ville stänga ner, som att den inte pallade mer. Så otroligt obehagligt. Kändes som hela kroppen ville klappa ihop, som att jag skulle svimma när som helst och jag kunde knappt få luft. Hade sån läskig overklighetskänsla och yrsel. Grät och hackade tänder. Somnade tillslut helt färdig i sängen med Micke bredvid mig. Vaknade till med ny ångest som sköljde över mig, försökte ta en varm dusch och andas enligt någon app mot ångest. Somnade om. Och sen slumrade jag till och från i 18 timmar. Missade hela nyår, familjen fick äta snabbmakaroner och fira själva. Strax innan 12-slaget pallrade jag mig till toaletten och satt där när raketerna smattrade och klockan slog in det nya året medan tårarna rann. Orkade inte ens skicka ett meddelande till familjen som var uppe på takterrassen, stupade i säng igen och fortsatte mitt slumrande.
Dagen efter var jag helt slut, ångest som kom och gick (vilken f r u k t a n s v ä r d känsla ångest är, går inte att föreställa sig om man inte upplevt det) och sov nästan hela dagen. Illamående, darrig och en hjärna som bara protesterade.
Den följande veckan såg ungefär likadan ut men jag försökte mig ut på en liten promenad nån dag, när jag kom hem somnade jag i 2 h med jackan på. Nästa dag tog jag en dusch och somnade fortfarande i handduken och sov 2 h. Varje ansträngning tog all energi. Och all vaken tid mådde jag pyton och längtade efter att sova. Det här funkade inte. Bokade tid hos svenska vårdcentralen i Torrevieja (scandclinic).
Forts. följer
Styrkekram ❤️ till dig.
Kram till dig ❤️ Låter fruktansvärt och svårt att ta in och förstå när man inte varit med om det själv.
Känner så väl igen mej I det du skriver. Kan bara trösta dej med att det blir bättre med tiden. Men låt det ta tid. Ta all hjälp du kan få av familj och vänner med det dagliga. Och prata gärna med någon som gått i genom samma som du de hjälper att veta att du inte är ensam.❤
❤❤❤
Va rädd om dig. Dina följare finns kvar. Du har alltid varit så peppig och inspirerande. ❤❤❤🤗
Kram till dig❤pausa allt i livet just nu ❤när du är stark nog finns vi här ❤
Kram till dig ❤pausa allt i livet just nu❤vi finns kvar när du är stark och vill skriva igen❤ta hand om dig❤
Men fy fina du!! Vilket otroligt obehaglig upplevelse! Jag hoppas verkligen att du fått någon hjälp nu! Varma kramar
Ledsen för din skull! Ta hand om dig och lyssna inåt! ❤️
Hjärtat❤️; du är så utmattad och tömd på energi!
Det är det din kropp försöker tala om för dig.
(Jag har mångårig erfarenhet rent yrkesmässigt av att behandla utbrändhet och utmattningssyndrom genom mitt arbete på en psykiatrisk mottagning som sjuksköterska och terapeut.)
Kontakta din vårdcentral så kan läkaren remittera dig vidare. Du behöver få tillgång till ”verktyg” för att kunna komma till rätta med den jobbiga situationen du lever i just nu och hur du ska hantera framtida stress så att det minimerar risken att drabbas igen.
Släpp nu alla krav; som kanske inte ens uppfattas som ett krav men som helt enkelt tar för mycket energi från dig just nu. Ät, sov, vila och försök att tänka på andningen; långa och lugna inandningar.
Sänder styrkekramar och önskar dig lycka till❤️!
Karin
❤
Vill bara skicka dig en stor kram♥️
Fina Victoria, vad jag lider med dig.
Jag har gått igenom detta själv började tidigare i livet ung och förstod ingenting.
Var bla på akuten för jag trodde jag skulle dö (panikattack) dom tog EKG sa bara att det är ingen fara med dig ”tack och hej” .
Jag fick förklarat för mig när jag efter en svår ”attack” ringde min dåvarande företagshälsovård och en underbar sköterska frågade efter min adress, hon sa att hon ringer efter en taxi åt mig så gå jag kunde åka dit. När jag kom fram stod hon och väntade där fick jag för första gången i livet förklarat för mig att jag haft en panikattack, förklarat vad det var mm
Sen bokade dom in mig till sin psykolog.
Så här många år senare förstår jag varför detta drabbade mig jag hade haft flera väldigt jobbiga händelser som jag bar inom mig till slut blir det ”fullt i kroppen” det finns inte plats för mer då blir följden panikångestattacker.
Ibland när man slappnar av tex som nu när du rest bort man tänker att nu ska jag vila då blir det istället värre, jag fick en av mina värsta attacker på en semesterresa
Hjälp finns att få det gäller bara att hitta rätt person, det är som att nysta upp ett garnnystan bit för bit faller bitarna på plats det kan t.ex. vara händelser för längesedan som man bearbetat inom sig som man hade behövt prata med någon om.
Ta hand om dig❤️
Victoria!
Du är helt slut. När man är utbränd går det inte att städa, fixa nyårsmat, handla, gå på stökig resturang med vänner och sen fira nyår med familjen. Det är en tröttsam dag för en helt vanlig person, för någon som är utbränd är det helt förödande. Du måste minska hjärnans intryck!! Alkohol är en big no no, det dränerar dig på energi och är en katalysator för ångest.
Du måste måste måste vila! Och du måste göra det länge. Du kommer bli dig själv, detta är en helt naturlig reaktion på för mycket stimuli för hjärnan.
Lycka till och krya på dig! Det kommer bli bra!
All styrka till dig <3 Jag går igenom precis samma sak. Känner igen allt du beskriver. Är mitt uppe i en skilsmässa med skuldkänslor och ångest, panik för att inte få sålt huset, inte ha råd etc. etc. Har varit hos läkare och tagit EKG, hittar inget fel förutom högt blodtryck, antagligen pga stressen. Det är så fruktansvärt, känslan av att man kommer att dö rakt upp och ner. Trots att man försöker resonera med sig själv och säga "det är "bara" panikångest" så hjälper det inte. Fick en attack på tåget mellan Malmö och Lund. Försökte behärska mig och inte visa något utåt. Kunde knappt gå när jag gick av tåget, som om jag glömt bort hur man gör för att gå. Känslorna är så svåra att förklara, man känner sig helt galen 🙁
Jag tror att jag är på väg att bli bättre och det kommer du också att bli. Ta en lång paus från alla krav i sociala medier (även om vi är många som går in och hoppas att du ska uppdatera så betyder det ingenting).
Kramar!
Å vad jag känner med dig. Varit långtidssjukskriven sedan 2021 för panikångest med torgskräck men tagit mig upp. Arbetstränar nu men med allt vi haft hemma och en stor press ifrån försäkringskassan under året jag arbetstränat så känner jag att det blivit för mkt och känner av symptom och är livrädd att det smäller till snart igen. Ta all hjälp du kan få och kolla kbt. Skulle ha fått gå KBT på gamla i3 via jobbet, men då blev alla uppsagda och det blev inget av det. Upplever att vc inte har tiden och man får leta upp saker själv. Har även gått stresshantering och det var der bästa jag gått. Så kan du, så gå det. Ta hand om dig massor ❤️
Stor styrkekram till dig♥️har gått igenom mycket och vet när kroppen säger stopp ♥️ta hand om dig nu, lova det, vi finns kvar 💗💗
Från en örebroare med samma frisör som dig♥️♥️
Som många skriver så måste du vila. Men inte förvänta dig känna dig utvilad, det tar lång tid att få den känslan.
Har gått igenom extrem utmattning o hjärntrötthet o känner igen känslan att oj nu vänder det..
Lyssna på kroppen, ta hjälp att identifiera vad som gjort att du hamnat i detta, prata med kurator tex på vc, kanske medicinering och vila, vila, vila. Ta en sakta promenad om du orkar osv.
Ta hand om dig.
Kram
Vet precis vad du går igenom och som du säger ”har man inte varit där själv är det omöjligt att förstå”. Ta hand om dig och även om du känner dig bättre någon timme, gör ingen ansträngning då! Det slår tillbaka. Kram❤️
Vill bara skicka dig en bamsekram! ❤ Tycker så synd om dig! Inte råkat ut för det själv, men har en man som gjorde samma resa för många år sedan…. Hoppas att du får allt hjälp du behöver så är jag 100 på att du kommer bli bra. Ta det försiktigt! 🤗🤗🤗
Varma styrkekramar till dej o var rädd om dej💕💕
Stor kram … Du är inte ensam vi är många därute som har samma… Ett tips har du lyssnat på Johanna Toftby bok? Jättebra…
Be o få lugnande o ha med dig i väskan utifall en trygghet även om du inte tar dom… Jag har mina i väskan jämnt men inte behövt ta dom på säkert 10 år.. Kram
Ta hand om dig!! Så ledsen för att du inte mår bra. Ta hand om dig och lyssna på kroppen. Massa styrkekramar till dig 💕
Så starkt av dig att orka berätta om vad du genomgår. Hoppas det kan vara lite till hjälp för dig att skriva om det, och hoppas du skriver bara för din egen skull och inte för oss följare. Nu är det du som är viktig, inte dina följare! Jag har själv tidigare haft en period med panikångestattacker så jag vet hur vidrigt det är. All styrka till dig ❤
Ta hand om dig ❤️
Finns tyvärr många sjukdomstillstånd som ofta får diagnosen utbrändhet och ångest. Ofta blir det så pga okunskap och viljan att ta till sig ny forskning i sjukvården. Hade vi inte haft turen att få en oerhört kunnig läkare så hade vårt barn säkerligen vart ett kolli pga av all psykmediciner som bup ville ge trots att symtomen samma som du har var somatisk. Och vårt barn blev frisk tack vare rätt behandling. Det var immunförsvaret som attackerade vårt barn.
En stor varm bamsekram skickar jag till dig❤️
Stackare! Det låter väldigt jobbigt:( Du har givit oss läsare så mycket mys genom åren så det räcker länge, länge för oss här ute. Vi har tillgång till ditt fantastiska arkiv med recept och inspiration! Så ingen fara för oss, vi finns kvar! Önskar vi läsare kunde ge tillbaks av allt mys du gett och omge dig med ett mjukt fluffigt täcke av omsorg och läkande lugnande varm kärlek❤️
Dina följare är trogna och finns kvar. Jag har läst din blogg sedan 2007 tror jag det var. Bästa bloggen❤️. Känns ju nästan som att jag känner dig och jag hoppas du hittar bra stöd i detta. Tråkigt att du skulle drabbas av detta. Många kramar till dig och familjen. Det blir bra igen❤️
Så bra att du sökt akut hjälp i Torre. Men troligen behöver du långsiktig hjälp och stöd vilket inte alltid är det lättaste att få utomlands. Många tankar.
Stor varm kram till dig <3 Ta hand om dig och låt familjen göra det också <3<3 att dom tar hand om dig menar jag 🥰
Lider med dig när jag läser 💔🥺 stor kram.
Har följt dig i många år! Känner så med dig. Hoppas verkligen du ska få rätt hjälp och återhämta dig så småningom. Du är inte ensam om liknande upplevelser ❤️
Vill skicka en hälsning att jag vet precis hur dåligt du mår just nu. Du kommer få många tips från allt och alla. Efter 5 år som utmattad och en lång rehab på en av sveriges bästa kliniker för svårt utmattade( för mig ovärderlig) så vill jag bara skicka med dig det som hjälpt mig mest i den akuta fasen där du nu befinner dig. Du kan inte vila dig pigg och du kan inte aktivera dig ur detta . Första akuta tiden bara sömn, passiv vila, dagsljus, mat Och dryck OCH att inte bli rädd för dina alla fysiska konstiga symtom. Dom är ”normala” i det akuta skedet. Ångesten är värst då den också gör det ej ännu tröttare. Så medicin mot den starkaste ångesten är skönt att ha. På sikt kommer du lära dig andningen som du kan använda dig av. Den blir din bästa vän. Återhämtningsfasen är den längsta fasen i utmattning och tar för många lång tid som du redan fått höra men inte förrän då kan du lära dig för vad som fungerar för just dig. Psykoterapi är inte steg 1efter akuta fasen utan oftast fysioterapi och arbetsterapeuternas kunskap är GULD värda. Meditation / mindfullnes är också bästa läkekonsten . Det som gör att utmattningen vidmakthålls över tid är givetvis individuell men grundproblematiken är att man aktiverar sig för mycket på de dagar du känner att du har mer energi ,. Och ta med dig tanken att en dag blir det bra igen. Stor kram till dig
En stor tänka på dig kram till dig💖
Ta hand om dig! ❤️
Styrkekramar till dig ❤️
Känner så med dig ♥️ Hade ju själv Panikångestattacker under ett par veckor för ca 7 år sedan. Vidrig okontrollerbar overklig känsla, det värsta var att inte kunna styra tankarna eller kroppen. Benen viker sig, luften försvinner, hjärtat rusar och man kan inte ens kontrollera tarmarna! Hemskt. Har fått panikångestkänningar flera gånger sen dess men lärt mig andningen och kan kväva attackerna.
Det kommer bli bra fina du, vila dig tillbaka♥️
Lider så med dig och förstår mycket väl hur du känner!
Jag har själv lidit av panikångestattacker av och till i ca 20 års tid. Har nu fått ”paniksyndrom” som diagnos.
Har lärt mig att leva med det, men det hindrar mig tyvärr endel i vardagen. Vågar t.ex inte längre köra bil på motorvägar. Har nämligen fått panikångestattacker när jag kört på motorvägar. Det är verkligen hemskt och kan ju bli farligt. Av någon anledning får jag aldrig panikångest på småvägar, så jag håller mig till dem…
Att du känner så här nu beror på att du levt under alltför mycket stress och press under alltför lång tid. Hjärnan är slut och måste få vila och återhämtning. Panikångest känns fruktansvärt obehagligt, men är tack och lov inte farligt. 🙏
Det finns bra hjälp att få. Kan rekommendera KBT-terapi.
Finns mycket poddar med, där man kan lära sig mer om ångest. T.ex ångestpodden.
Rekommenderar även starkt Anders Hansens böcker om ångest.
All kärlek och omtanke till dig!
(Och du – det kommer fler nyårsaftnar. Det viktigaste är att du får må bra nu.)
Kram ❤️
Jag får det av att köra i tunnlar eller vid köbildning. 😞
Vila,vila och vila!! Har gått in i väggen 3 ggr och känner igen mig precis i det du skriver. Panikångest och ångest hör ihop med utmattning och jag lovar dig att det kommer att försvinna helt. Acceptera det och gå in i känslan när det kommer en attack så lovar jag att det går över fortare. För mig försvann panikattackerna först och efter en längre period ångest täcket som kom och gick. Sist försvann yrseln i butiker som du pratar om. Acceptera att du måste vila så kommer det sakta men säkert gå åt rätt håll även om det inte känns så i stunden 💞💞
Hoppas verkligen att du blir bättre fort!
Ser även lite varningsflaggor att familjen fick äta snabbmakaroner på nyår för att du ligger nedbäddad. Kan de inte planera, handla och laga ihop någonting själva, eller är de helt beroende av dig dygnet runt? Hur ska du kunna återhämta dig?
De blev förmodligen både chockade och kanske rädda av att hon mådde så otroligt dåligt. Kan inte vara lätt att se på när ens nära mår så otroligt dåligt. Mat ska de nog få i sig framöver.
❤️
Det är väl inte så konstigt att de sparar lite lyxigare mat tills hela familjen mår bättre! Det kan ju vara så att de inte ville lämna Victoria för att handla eller stå och fixa massa i köket när hon mådde dåligt. OM man nu måste tolka allt; så väljer jag att se det som väldigt kärleksfullt och omtänksamt att de stannade hemma och åt det som snabbt och enkelt kunde fixas. Och på det sättet kunna finnas till hands! ❤️
❤️
Herregud. Låter fruktansvärt. krya på dig ❤️❤️❤️
Ta hand om dig 🩷
Kram!
Så tråkigt att Du inte mår bra. Ta hand om dig!❤️
Åh jag vet känslan…man tror att slutet är nära, riktigt obehagligt och stressande. Hoppas att du får bra hjälp från vården & återhämtning & läkning❤️
Åh stackare. Många kramar <3
Åh stackare! Massor av kramar <3
Ta hand om dig ❤️
Hoppas Du fått Sertralin som till en början förstärker ångesten….. MEN efter ett par veckor gör underverk! Fantastiskt litet piller som förser kroppen med det som den själv inte klarar att producera. Sedan 1996 fungerar den dagliga, numera halva lilla tabletten och kan man må som en Prinsessa, så är det så måendet är än idag. Krya på dej och håll ut, det blir bra till slut. Kram
Åh, vet exakt hur det känns, är helt vidrigt, jätteläskigt och fruktansvärt jobbigt på så många nivåer.
Jag är fortfarande inte bra och kommer nog aldrig bli helt 100, har dessutom fått social fobi, jättekonstigt men får numera panik av för många människor, ljud och oväsen.
Klarar inte av att handla när det är många i affären (handlar kl 7 på morgonen, minst människor då)
Inga stora fester, gå ut och äta mm, allt det går inte längre.
Ångestanfallen är kvar men kommer inte lika ofta men medicinerar och kommer nog alltid få göra det.
Men har börjat kunna umgås lite igen m vänner, inga stora fester eller så men en middag då och då men även det kan bli för mycket ibland.
Kroppen stänger ju bara ner, kollapsar helt.
Vila, vila, stäng av precis allt, minsta lilla är för mycket.
Det kommer ta tid, kan ta år men det går att bli och må bättre men vägen kan vara lång.
Men det finns ljus i tunneln, vila och ta hand om dig.❤️
Ibland känns det bättre att skriva av sig lite, för man känner sig så ensam.
Vi är många här som bryr oss om dig, och vi finns här och vi finns kvar oavsett hur lång tid det tar, och också om du behöver skriva av dig så finns vi här❤️
Varma kramar❤️
❤️
Hoppas att du blir bättre snart! ❤️
❤️
Känner alltför väl igen ditt mående. Själv sov jag och kräktes mest. Kunde ställa klockan efter när mitt illamående skulle komma. Detta var 1992, så några år sedan. Hade s k friår från jobbet då jag ville ha ett brejk och DÅ kom det…. Allt jag och min sambo skulle göra bara rann ut i sanden. Jag vägde runt 50 kg och jag var säker på att jag hade cancer nånstans. Röntgen visade inget. Läkarna skrev ut div. läkemedel mot reflux och ju mer sådant jag petade i mig ju mer kräktes jag. Det var kaos i mitt inre. Jag orkade inte med ljud. Fick ångest när telefonen ringde t o m. Kliade på armarna vissa kvällar. Pirrade i benen så jag knappt kunde sova. Var så varm i kroppen. Tror jag mådde så där dåligt i närmare 4 månader. En låååång tid där jag emellanåt tyckte att jag lika gärna kunde dö. Ibland var jag med ute på promenad eller cykeltur på våren men mådde konstant illa. Livet var inte värt att leva om det skulle vara så här. Jag orkade inte med sambons tjat om att jag måste äta! Han skulle ha det bättre utan mig. Utmattning var det ingen som talade om då.
Jag mår bra idag. Tar SSRI-preparat som hjälper min hjärna att inte skicka konstiga signaler till magen – eller om det är tvärtom🤔. Känslan när allt ”lättade” en dag är obeskrivlig. Och ja, det gick på en vecka. Sedan var jag i princip återställd och åt allt som jag kom över😂.
Ta det lugnt (lätt att säga) och låt det vara så. Gör det du orkar. Omgivningen får serva dig när du mår dåligt. Min sambo skötte det mesta hemma. Hade han inte handlat o fixat hade jag inte överlevt tror jag.
Kramar till dig❣️ Det blir bra. Andas.
Åh känner precis igen mig. Kämpar just nu själv med detta. Kraschade rejält i juli och det är en kamp varje dag. Jag hoppas att det vänder snart för så här har jag aldrig mått i hela mitt liv.
Kram ❤️
Hej Victoria, synd att höra att det gått så långt även för dig, som jag skrev tidigare så förstod jag nästan det, känner igen känslan att gå in i en butik och det bara snurrar, lite bättre för mig nu då jag handlar när det är så lite folk som möjligt. Ett tips är kontakta PBM, du kan skicka en egenremiss dit, så du får träffa rätt hjälp direkt. jag gjorde det efter rätt mycket funderingar då VC inte kan hjälpa till så mycket. Jag hade videointro med dom igår och ska på utredning på plats inom en vecka, träffa läkare, psykolog och terapeut och hoppas att dom kan ge mig den hjälpen jag behöver. bara som ett tips! Mvh Christer
Stor kram och krya på dig ❤️
❤️❤️❤️
Många tankar till dig! Och dom flera ovan skriver så vet jag till viss del vad du går igenom. Panikångesten har även besökt mig i perioder. Det är ”dö-läskigt”! Det bara kryper i kroppen och du vet inte var du ska ta vägen. Ett totalt kaos i kroppen helt enkelt!
Säger som flera andra, vila och återhämtning är vad du behöver! Vet dock inte var, och vilken sorts hjälp som finns att få, men nånstans finns det någon som kan få dig på fötter igen.
Stor, varm kram ❤️
❤️
I’m very sorry to hear about your challenging health issue. One good wish will change nothing, but one good decision can change everything. You are smart and proactive to make an appointment at the Swedish health center in Torrevieja. Best wishes only.
Det låter precis som mina attacker innan jag fick östrogenplåster! VC ville bara ge lugnande, sjukskrivning och sömntabletter, men jag stod på mig. Känner mig själv väldigt bra och jag var inte utmattad. Jag har svårt att se att alla kvinnor mellan 40-60 helt ”plötsligt” blir utmattade. Som tur var hittade jag FB-gruppen ”Stark genom klimakteriet”. Guld värd! Ta hand om dig!
Nu blir ju inte alla kvinnor det men tror också att vi tar för stort ansvar för allt, planering av mat, inköp, barnens behov, alla ska vara glada, boka semestern, kontakta med släkten, bjuda in vänner. Listan kan göras lång och sen heltidsjobb på det. Jag sa ifrån ordentligt för några år sen och skrev ner allt jag tog tag i hemma och så fick maken välja hälften av sysslorna. Jag arbetar hemifrån heltid och det blev lätt ”du som ändå är hemma” med middagen tvätten etc. Sen får jag acceptera att saker blir gjorda på annat sätt än jag skulle gjort.
Jag hade ungefär samma symtom som Victoria nu har. Trodde det var utmattning/utbrändhet. Det var klimakteriet o en total obalans på hormonerna. Trodde även att jag var galen o psykiskt sjuk pga alla symtom. Fick till slut östrogen o livet återvände. Kunde inte i min vildaste fantasi tro att klimakteriet kunde göra allt detta med min kropp men den privata gynekologen jag träffade sa att jag absolut inte var unik utan många kvinnor mår OTROLIGT dåligt tyvärr
Styrkekramar ❤️
Omtanke och värme till dig och din familj, nu behöver ni förstå vad det är som händer. Hur ni ska hantera de olika situationer som uppstår och vad det då är som händer med dig.
Jag vet att du går stark ur detta, blir en annan Victoria som prioriterar sig själv och lär dig att bromsa innan hjärnan blir trött.
Skriv en egenremiss till en psykolog med gott omdöme, din remiss är lika mycket värd som en läkares.
Det kommer att bli bra igen men det blir en tuff tid, och det kan vara så att du mister några personer på vägen (alla förstår inte).
Så här ska du inte må, det finns behandling och stöd att få. Men jag vet att du har det tufft och mår som ett svin, inga ord kan trösta, det räcker inte att vi upprepar att detta mående vänder.
Jag kan läsa i dina texter att du tar hand om dig, det är bra. Kanske en liten promenad med en hund på tu man hand, det är rogivande att prata med en fyrbent vän, den vännen berättar aldrig vidare vad som blivit sagt.
Jag gick och gick med min Saga, vilade med min Saga och grät med min Saga och hon förstod precis vad jag menade och vad jag behövde.
Ditt bränsle är slut, tanken är tom och nu ska du fylla på med annat nytt bränsle, ett som är bättre för dig. Det ska du först hitta, sen kan det vara väldigt trögflytande och ta tid att fylla på, låt det ta tid.
Dyrköpta droppar men lärdom så din framtid och hälsa blir bättre!
Lev varsamt och väl, varma omtankar!
vilken fin kommentar!
Åhhhh vad jag lider med dig💔
KryaKram❤️🩹
Åhhhh vad jag lider med dig💔
KryaKram ❤️🩹
Åh, vad jag känner med dig och känner igen mig. Från att alltid gått till jobbet på morgonen utan problem, umgåtts med vänner osv… så kom panikångestattackerna. Låg i en hög på hallgolvet och grät. Varit den som tog kommandot på jobbet så ville jag bara stänga in mig på kontoret och gå hem.
Hemma orkade jag inte ens plocka ur diskmaskinen.
Jag kände inte igen mig själv.
Acceptans är det viktigaste. Sedan kan man ta emot hjälp.
Har under många år följt din blogg och jag vill bara säga att jag känner med dig, tänker på dig och hoppas att du snart mår bättre! Kram
Tänker på dig finaste du ❤️❤️❤️
Fina Victoria ❤️ Tycker så himla synd om dig. Så fruktansvärt obehagligt. Håller tummarna för att du snart börjar må bättre. Massor av styrkekramar till dig ❤️
Hej finaste du! Har följt din blogg i många år från Italien där jag bor och alltid uppskattat den mycket. Önskar dig all lycka till nu med återhämtning!
❤️
Var precis samma för mig när jag fick utmattning